eftersok

Eftersök
Svensk lagstiftning kräver att man vid många typer av jakt har tillgång till eftersökshund: Jaktförordning (1987:905) 17 § "Vid all jakt får hund användas för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt, om hunden står under förarens kontroll. Trots det som föreskrivs i 6 § första stycket jaktlagen (1987:259), får en hund som står under sådan kontroll också användas för att söka efter vilt för att hindra att viltet kommer till skada, exempelvis vid slåtter, eller för annat viltvårdsändamål. Vid jakt efter björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin skall en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Vid jakt efter ringduva, gäss eller änder skall en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras. Vid jakt efter övrig fågel skall en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång. Skyldigheten att medföra hund gäller inte om jakten sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar." Förordning (2000:101). Även vid trafikolyckor kan eftersöksekipaget hjälpa till att finna skadat vilt. Alla eftersök grundar sig framförallt på djurskyddet- eftersöket syftar till att så snabbt som möjligt komma ikapp det skadade djuret för att minimera dess lidande. Viltspår = Eftersök? Att ha en hund som är duktig på s.k. viltspår är i och för sig jätteroligt. På ett viltspårprov är spåren tillrättalagda, har en viss längd, ett visst antal vinklar, och bara någon kort sträcka är lagd utan blodspår. I slutet hittar hunden en viltklöv. Många hundar tränas för detta och gör ett jättebra jobb på det de är tränade för. Jag vill absolut inte ta ifrån någon dess stolthet över sin viltspårhund, men- det är inte riktigt det som avgör om den blir en bra eftersökshund. En eftersökshund är så mycket mer, i en riktig jaktsituation krävs ofta att hunden klarar mycket längre spår, med många krumbukter och kanske helt utan blod. Ibland sker eftersöken sent på dagen, rentav i mörker, kanske är det ett eftersök på ett skadat ilsket vildsvin. Detta ställer stora krav på träning av hund, hundförare och skytt. Man behöver vara ett väl sammansvetsat team och såväl hund som förare och skytt vara i god fysisk form och väl rustade för sin uppgift. Däremot så är sedvanlig "viltspårträning" själva grundpelaren i eftersökshundens träning, men det är med ökade svårigheter och praktiska erfarenheter den kommer att utvecklas till att bli användbar i skarpt läge.	Sara på viltspårkurs med cockrarna 1997 Cannervikens La Isla Bonita (cockerspaniel) Godkänd anlagsklass viltspårprov 2* 1a pris Öppenklass viltspårprov äg. C Forssblad, Norrtälje
Spårhund och löshund En eftersökshund kan vara en specialiserad spårhund, specialiserad löshund, eller kombinerad. En specialiserad spårhund arbetar såklart i själva spåret och söker upp det skadade viltet. Den arbetar bara med det, och är inte till så stor nytta om djuret kliver upp ur sin sårlega och rusar iväg för snabbt. Då är det bra om man kan släppa en löshund, som kan ställa eller dra ner viltet. Ståndskällare är framförallt till stor nytta vid eftersök på skadade älgar, som är mycket svåra att komma ikapp och skjuta om man har endast spårhund med sig. Vid eftersök på rådjur och hjort kan man släppa avfångningshund om man har tillgång till det. När man spårat ikapp djuret kan det hända att det reser upp innan skytten hinner så nära att det går att skjuta. Terrängen kan också göra det omöjligt att skjuta där djuret legat. Avfångningshunden släpps då lös och kan hålla kvar djuret så att skytten snabbt kommer nära och kan avliva det. Vissa hundar avlivar själva det skadade viltet genom snabbt bett över strupen. Dödskällare och bringselapportör Det finns även andra typer av löshundar: Vid jakten händer det att ett djur tecknar bra i skottet, man "vet" att det blivit en bra träff, men djuret springer iväg några hundra meter i terrängen innan döden inträder, och kan bli svårt att hitta. Speciellt om man skjutit ett djur i en flock och djuren sprids åt alla möjliga håll- det kan vara svårt att urskilja exakt åt vilket håll det påskjutna djuret begav sig. En eftersökshund kan söka upp djuret, så slipper man själv gå runt och leta. Hunden kan då läras att skälla vid dött djur för att visa riktning, eller att hämta föraren och visa denne till djuret. Hunden tar en liten sk bringsel i munnen (en liten apport/sökrulle som hänger i halsbandet) för att markera för föraren att den funnit djuret.	Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel) tränas för att bli en renodlad spårhund, men kommer antagligen endast att användas vid lätta/medelsvåra eftersök då hans huvudsakliga träning och arbetsuppgifter kommer att vara att stöta & apportera småvilt, dvs traditionellt spanielarbete.
Eftersöksträning Det finns många bra kurser man kan gå för att lära sig att bli ett bra eftersöksekipage, även nyare litteratur och filmer har kommit på området, se längst ner på sidan. Nedan har jag sammanfattat lite, och det bygger naturligtvis på mina egna uppfattningar om saker och ting, men jag är inte någon eftersöksexpert, och ingen av våra hundar har ännu särskilt mycket erfarenhet av riktiga eftersök.	Junkerns Aktiv (wachtelhund)
Valp En valp kan börja tränas på korta spår väldigt tidigt, t.o.m. redan hos uppfödaren. De första spåren kan t.ex. vara släpspår med ett skinn av något slag, som valpen sedan får leka med när den kommer fram. Personligen tränar jag också husse/mattespår med mina små valpar. En medhjälpare går med valpen till föraren som ger godis och gullar med valpen, sedan går medhjälparen med hunden utom synhåll. Upprepa ett par gånger och sedan är föraren plötsligt borta! Så gott som alla valpar börjar spåra efter föraren och hittar denne gömd på marken en liten bit bort, och får mkt beröm och godis! Det lär dem att själv hitta spåret, och att alltid kunna hitta husse/matte i terrängen, och borde vara till bra hjälp för att få en säker återgång till hundföraren i skogen. Experter på eftersök förordar numera att man börjar träna hunden på bara klöv eller skinn innan man lägger spår med blod också.	Valpträff Wachtelklubben södra, aug 2005 Junkerns Aktiv (wachtelhund) 5 månader.
Upplärning Här finns nog lika många varianter på träning som det finns hundförare. Såhär gör vi: Spårträning: 1) Gärna släpspår med hare/kanin/skinn 2) Husse/matte-spår. hunden får leta upp hundföraren 3) Apporteringsövning med klöv, skinn, hare/kanin (apportering tidigare inlärt). 4) Släpspår viltklöv. Hunden får beröm och ev. godis i slutet- apporteringsövningar med klöven. 5) Fortsätter med bara klövspår, gör spåren längre, vinklade, väntar längre innan man går spåret med hunden etc. 6) Nu lägger vi till lite blod i spåret. Sedan kan man variera blodmängden och ibland köra ett spår helt utan blod. 7) Spårträning handlar mycket om den individuella hunden, en del är snabba och förspringer sig lätt, andra är långsamma och metodiska, men luktar gärna på allt som finns i skogen runtomkring spåret. Hur man lägger upp träningen framåt måste bero på den respons man får från den enskilda hunden. Dödsök: När ett vilt blivit skjutet går det ofta ett stycke innan det faller ner dött. Dessa tillfällen kan man utnyttja för att eftersöksträna sin hund. Det är ju då ingen människa som trampat upp spåret åt hunden, å andra sidan är det ofta rejält med blod i dessa spår. Men likaväl- ett bra träningstillfälle.	Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel)
Kontinuerlig träning Hunden bör tränas i spårarbete året om, i alla typer av terräng och i alla väder. Hunden bör också konditionstränas, liksom alla jakthundar. Rekommendationen för vuxna jakthundar är löpning eller cykelträning minst 30 km i veckan året om. Det ger ju dessutom rätt motion för hundföraren! Ett eftersöksekipage blir dock riktigt duktigt först när det får tillämpa sina kunskaper i skarpa lägen. En del hundförare som har specialiserat sig på eftersökshundar går väldigt många eftersök under ett år. Vid jakt kan det ofta räcka med en mer allround hund som finns i jaktlaget, men vid svåra eftersök, eftersök på älg eller vildsvin, kan det vara bättre att se sina begränsningar om kompetensen saknas i det egna jaktlaget, och ringa till någon expert.	Junkerns Aktiv (wachtelhund)
Viltspårprov Provspåren är ca 600 m långa och består av raksträckor och 4 vinklar. Anlagsklass: Spåret skall ligga 2-5 timmar innan hunden sätts på det. I anlagsklassen finns ett bloduppehåll på ca 15 meter på en raksträcka. Öppen klass Spåret skall ligga 12 - 24 timmar innan man går spåret med hunden. Här finns dessutom bloduppehåll i 2 av vinklarna. Man prövar också hundens skottfasthet. Läs mer om viltspårprovet under länken till SKK nedan: Regler för viltspårprov fr.o.m. 2007 (© SKK) Viltspårschampionat (SVCH): Wachtelhundsklubben har valt att inte ha championat i viltspår för rasen. Cockerspaniel kan bli viltspårchampion. Det krävs 3 förstapris i Öppen klass på Viltspårprov för att bli SVCH. Man måste få 1a pris av minst 2 olika domare. Numera behöver man inte utställningsmerit för viltspårchampionatet. Ett 1a pris måste tas vid ordinarie prov: "Ordinarie viltspårprov Prov på i förväg fastställd tid och plats. Rörligt viltspårprov Prov som genomförs på tid och plats som fastställs av arrangerande specialklubb. Provdag skall vara fastställd minst fem dagar före start. Hund får starta flera gånger under samma period vid rörligt prov." Eftersöksprov för vildsvin: Wachtelhundklubben ordnar också eftersöksprov på vildsvin: Regler för eftersöksprov för vildsvin fr.o.m. 2003(© SKK)
Litteratur och film Vi rekommenderar följande böcker: Mikael Tham: Eftersök på klövvilt- eftersökshundens träning Fler bok- och filmtips kommer senare, när vi bestämt oss för vilka av alla övriga vi vill rekommendera.	Film: Mikael Tham har även gjort flera bra filmer, ffa om vildsvinsjakt och eftersök.
Fler foton	Här följer fler foton från eftersöksträning med våra hundar:
Oktober 2007 Nybörjarträning, ca 70 meter långt spår. Carl-Hermans Lystra (wachtelhund) 4 månader gammal	Carl-Hermans Lystra (wachtelhund) 4 mån. Jättestolt att hitta klöven....fast jag behåller den helst för mig själv, varför skulle jag lämna den till matte när jag kan leka med den själv?
Maj 2007 Nybörjarträning, ca 70 meter långt spår. Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel)	Dovklöv upphittad och lämnas till matte. Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel)
Maj 2007 Snyggt arbete i vinkeln. Junkerns Aktiv (wachtelhund)	Matte visar var spåret börjar. Junkerns Aktiv (wachtelhund)
Maj 2007 Nybörjarträning. Allra första blodspåret- ca 50 meter långt. Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel)	Whaupley Simon of Meryl (cockerspaniel)
Maj 2007 Otålig väntan på att husse ska bli klar att börja. Junkerns Aktiv (wachtelhund)	Spårnoga arbete, som man vill ha.
Snart framme vid spårslutet	Nu är klöven funnen.
Augusti 2006 Junkerns Aktiv (wachtelhund) "Dödsök" på rådjur	Vid bockjakten i augusti fick Aktiv träna "dödsök" på skjutna bockar.